|
|
|
|
Vi började träna enligt denna PNH "metod" 2001. När vi hade införskaffat en söt liten ponny. Som "skulle passa oss" enligt en instruktör..... En liten grå sak som var oerhört vig i alla fall =D
Jag hade ridit som barn och min dotter var 8 år. Vi bodde inte så vi kunde ha hästen vilket också skulle innebära flytt alt. uppstallning plus diverse andra inköp. Eftersom själva hästkostnaden är den minsta utgiften man gör i samband med att ha häst :-D Rena vansinne nu när jag vet bättre idag. Ponnyn gick inte att använd på ridskolan eftersom hon var "het" bockade och stegrade. Innan hon skulle gå med på en ridlektion tog man in henne i ridhuset 20 min före och longerade henne!! Så adrenalinet riktigt var på topp =)). Enligt hästhandlaren hade ponnyn tävlat hoppning någon säsong innan den kom till ridklubben. När vi reggade henne blev hon åldersbestämd till 8 år så hon var väl kanske 3-4 år när hon kom på ridskolan. Min man och jag gillar trots allt utmaningar och har lite kamikazeblod i ådrorna. Vi tyckte dessutom att det skulle vara förskräckligt att sända tillbaka den stackars lilla ponnyn så långt tillbaka till den hemske "hästhandlaren". Det funkade liksom inte så bra...... Vi fick trots allt hjälp av "hästkunniga" människor med ridning och diverse andra tricks. Det bet inte på vår ponny. Vi började till slut att släppa efter lite på tyglarna och började med att pröva rida lite Western - det funkade bättre. Man for inte av riktigt lika många gånger. Under denna tid hade jag förmånen att sitta med i ridskolans styrelse. I den styrelsen fanns en kvinna som hade lite dåligt samvete för sin ideella insats och bjöd oss därför på en liten "Clinic" - jag hade ingen aning om vad en clinic var. visste att det skulle vara i stallet och att det skulle ta en liten stund. Trodde nog mest att det var att lura dit oss för något tråkigt jobb som att måla om ridhuset eller bygga om vägen utanför eller dyl. Clinicen bestod av en föreläsning och film om Parelli samt en liten visning på en av ridskolans "problem hästar" och det höll på 8 timmar. (Hästen hade nog gärna följt med instruktören hem den kvällen) Kvinnan som höll i föreläsningen hade sedan kurs för de som var intresserade. Nästan hela styrelsen började på kursen med iver och jag vill tro i min enfald att fler en jag som var imponerade. Nu är vi två kvar kan man säga. Hon med dåligt samvete och jag plus våra familjemedlemmar som vi tvingat in på samma bana.... Det är många gånger jag svurit över att jag någonsin tagit del av denna kurs. Kunde väl lika gärna ha sagt "bingo bingo" köpt martingal, inspänningstyglar och skarpt bett. Ett rejält kok stryk har väl aldrig någon dött av. Våld brukar ju lösa det mesta.. eller?? Många gånger har vi försökt att avvika från PNH men det slutar alltid på samma sätt. Vi hamnar på PNH -rutan igen. Det var ingen lätt första häst men vår vägvisare i livet. Nu tror jag att vi inte kommer att avvika mera det är inte en metod det är ett sätt förhålla sig till hästar - som partners och för mig är det mer en "religion" eller ett levnadssätt. Älskar man hästar finns bara en väg............ The Natural Way! Det är hur roligt som helst att se den lilla grå idag man kan inte tro att det är sant! Många tycker att Parelli är dyrt med material, hemvideos etc.! Det tyckte jag också men med facit i handen så la vi ner mycket mera pengar på häst träningar och lektioner innan vi blev trogna......... Antalet hästälskare ökar hela tiden........... Den kunskapen och kontakten jag och min familj har fått med hästar genom Parelli inte mätas i pengar! Åsa Brandt |
